Saknaden är total..
Tänkte just slå mig ner och knåpa ihop ett inlägg om de underbaraste dagarna på länge d.v.s. dagarna i Borlänge på Peace and Love 2007. Dock tar saknaden i skrivande stund över, saknaden av att kunna sparka till lädret med en klockren vrist som får Zappa att frysa till is i målet. Det låter lite löjligt jag vet men för en inbiten fotbollsidiot som spenderat flertalet av sina vakna barndomstimmar med en boll och goda vänner i Ol-Daniels grönskande gräs gör en knäskada som gör det svårt att ens spela brännboll med ett robotknä på sig utan att behöva halta i en vecka att man blir aningen bitter.
När man sitter här med ett fuckat knä och tänker på att det här är i särklass den bästa fotbollssommaren genom tiderna med två alftalag varav ett i schteksjuan med ett lir som närmast kan kännas igen från Ol-Danielsåkern i mitten på nittiotalet så blir man rätt så psykotiskt.
Det här är ju sommaren då alla återvänder hem och frälser Alfta fotboll, sommaren då Alfta Kickers intar hälsinglands gräsplaner och lyser upp tillvaron med sambatakter från Alftas mörkaste ghetton..
Allt detta sker i skrivande stund medan jag sitter här och väntar på att förskylningen från en underbar Winnerbäck konsert ska gå över så att jag iaf kan dra på mig löparskorna och ge mig ut på en tur i den tjocka mörka skogen så att jag inte blir utslängd från F21 p.g.a. bristande kondition om nu knät mot förmodan bestämmer sig för att hålla.
Jag ser den kanske sista sommaren med alla underbara vänner glida iväg mellan mina fingrar...
Missförstå mig inte, alla sommarkvällarna med alla vänner är helt underbara och den här sommaren har hittils varit helt underbar, men finns nog inget som kan fylla hålet, tomheten som ett trasigt knä för med sig.. Var länge sen man kände adrenalinet pumpa ut i blodet nu, de stunder man så länge har levt för att få känna, igen och igen..
Nu ska jag fixa lumpen för att bevisa att knät håller och slippa känna att de där sekunderna i Tipin den 4 april 2007 sabbade resten av mitt liv...
Lovar att jag ska pumpa upp ett betydligt muntrare inlägg med bilder från Peace and Love inom kort. Ska försöka jobba över så mycket jag kan denna vecka eftersom jag får semester nästa vecka och kan ägna mig åt livet igen :D
<3
När man sitter här med ett fuckat knä och tänker på att det här är i särklass den bästa fotbollssommaren genom tiderna med två alftalag varav ett i schteksjuan med ett lir som närmast kan kännas igen från Ol-Danielsåkern i mitten på nittiotalet så blir man rätt så psykotiskt.
Det här är ju sommaren då alla återvänder hem och frälser Alfta fotboll, sommaren då Alfta Kickers intar hälsinglands gräsplaner och lyser upp tillvaron med sambatakter från Alftas mörkaste ghetton..
Allt detta sker i skrivande stund medan jag sitter här och väntar på att förskylningen från en underbar Winnerbäck konsert ska gå över så att jag iaf kan dra på mig löparskorna och ge mig ut på en tur i den tjocka mörka skogen så att jag inte blir utslängd från F21 p.g.a. bristande kondition om nu knät mot förmodan bestämmer sig för att hålla.
Jag ser den kanske sista sommaren med alla underbara vänner glida iväg mellan mina fingrar...
Missförstå mig inte, alla sommarkvällarna med alla vänner är helt underbara och den här sommaren har hittils varit helt underbar, men finns nog inget som kan fylla hålet, tomheten som ett trasigt knä för med sig.. Var länge sen man kände adrenalinet pumpa ut i blodet nu, de stunder man så länge har levt för att få känna, igen och igen..
Nu ska jag fixa lumpen för att bevisa att knät håller och slippa känna att de där sekunderna i Tipin den 4 april 2007 sabbade resten av mitt liv...
Lovar att jag ska pumpa upp ett betydligt muntrare inlägg med bilder från Peace and Love inom kort. Ska försöka jobba över så mycket jag kan denna vecka eftersom jag får semester nästa vecka och kan ägna mig åt livet igen :D
<3
Kommentarer
Postat av: Anonym
fan adam.
Trackback